Konstgräsexperiment kostar miljarder i onödan

2020-12-16

Myndigheters brist på systemtänk i omställningen till ett hållbart samhälle riskerar att bli dyrt och ineffektivt. Det senaste exemplet handlar om kopplingen mellan konstgräsgranulat från återvunna bildäck, och mikroplaster i naturen, skriver Fredrik Ardefors, vd för Svensk Däckåtervinning.

Naturvårdsverket och IVL, Svenska Miljöinstitutet, utlyste nyligen en innovationstävling för hållbara alternativ till konstgräs. Syftet sägs vara att stoppa spridningen av mikroplaster, detta trots att studier visat att spridningen från konstgräsplaner är nästintill obefintlig. Med enkla åtgärder kan spridningen reduceras till 10 gram granulat per år och plan, jämte 100 gram andra mikroplaster.

Gummit är dessutom kemiskt stabilt och sjunker i vatten. De alternativ som finns har hittills inte visat sig leva upp till de krav som ställs på spelbarhet i alla väder, minimerade spelarskador eller total miljöpåverkan.

Mot bättre vetande riktar Naturvårdsverket och IVL åtgärder mot ett material som är bra för miljön och uppskattat av hundratusentals idrottsutövare i hela landet. Experimenterandet riskerar att kosta miljarder för Sveriges kommuner.

I Sverige finns det cirka 1 300 konstgräsplaner, de allra flesta består av konstgräs med SBR-gummi som infillmaterial. Varje år skapar dessa planer minst 30 miljoner individmotionstimmar i Sverige, en plan motsvarar upp till 10 stycken planer med naturligt gräs, sett till årlig speltid. SBR-gummit har fungerat utmärkt under 20 års tid, och utan det hade möjligheten till lek och idrott året runt i hela landet varit mycket begränsad. 

Materialet är också kostnadseffektivt för kommunerna. Att anlägga en konstgräsplan med bioinfill kostar minst 1 miljon kronor mer per plan. En konstgräsplan med SBR-gummi har ofta dubbel så lång livslängd. Sett till årlig merkostnad för de alternativ som presenterats så handlar det om flera hundra tusen kronor per plan, jämfört med några tiotusen kronor i engångskostnad för att minimera granulatspill. Detta för att komma åt 10 gram infill - som aldrig visats medföra någon skada i naturen. Det blir kostnader på tiotals miljoner kronor per kilogram möjligt spill för att eliminera ett icke-problem. 

IVL nämner ingenting om detta eller behovet av livscykelanalyser, och definierar inte ens vad som ska klassas som ”hållbart” i sin tävling. Material som i dag ibland pekas ut som mer miljövänliga än SBR-gummi behöver inte alls vara det om man tar hänsyn till hela livscykeln. Ett exempel är kork, som tar enorma mängder mark i anspråk och dessutom kräver kemisk behandling för att kunna användas som infill. Livscykelanalyser har till och med visat på större klimatpåverkan än för återvunnet gummi. 

Varje år återvinner Svensk Däckåtervinning över 90 000 ton bildäck som bland annat blivit gummigranulat till konstgräsplaner. På så vis blir däck, som annars måste fraktas i väg för att förbrännas i länder med mycket sämre miljökontroll än vi har i Sverige, en del av ett cirkulärt system. Granulatet kan dessutom, till skillnad från andra infill, återvinnas igen efter användning på konstgräsplanen.

Vi måste våga anlägga ett cirkulärt systemperspektiv på den här frågan. Om IVL och Naturvårdsverket verkligen vill göra en miljöinsats välkomnar vi en innovationstävling för återvunnet gummi i stället. Vi behöver hjälpas åt för att hitta sätt att förlänga livstiden på alla säkra material vi använder så att de kan ingå i ett cirkulärt flöde. Då avlastar vi planeten från de överuttag av jungfruliga resurser som vi ser i dag. Det borde rimligtvis ligga i även Naturvårdsverkets och IVL:s intresse.

Fredrik Ardefors,
vd Svensk Däckåtervinning


 

Replik: IVL & Naturvårdsverket 

Vi vill driva på utvecklingen av nya och hållbara alternativ
Nya lösningar behövs i miljöarbetet för att Sverige fortare ska få bättre miljö och klimat. Därför finansierar Naturvårdsverket en innovationstävling med målet att hitta hållbara och naturliga alternativ till konstgräs som används på skol- och förskolegårdar, skriver Axel Nekham, Naturvårdsverket och Mikael Olshammar, IVL Svenska Miljöinstitutet.

Innovationstävlingen som IVL Svenska Miljöinstitutet arrangerar på uppdrag av Naturvårdsverket handlar inte om idrottsplaner som Svensk Däckåtervinning påstår i sitt debattinlägg den 16 december utan om alternativa material till konstgräsytor på skol- och förskolegårdar.

I dag är konstgräs av plast den vanligaste lösningen till dessa ytor vilket ökar mängden mikroplaster i naturen och minskar den biologiska mångfalden i stadsmiljön. Plast ska användas på rätt ställen och på smartast sätt. Skälen till att det blir konstgräs gjort av plast på skol- och förskolegårdar är att det finns få bra alternativ.

Men dessa lösningar är sällan cirkulära och bidrar till negativ klimatpåverkan, då de tillverkas av fossil olja. En konstgräsyta, såsom den är konstruerad i dag, missar dessutom naturens gratisarbete, ekosystemtjänster, som till exempel vattenrening och möjligheten att reglera höga temperaturer.

Nya lösningar behövs i miljöarbetet för att Sverige fortare ska få bättre miljö och klimat. Därför finansierar Naturvårdsverket denna innovationstävling, för att driva på utvecklingen av nya och hållbara alternativ till markytor med högt slitage. Det ingår i arbetet för en hållbar stadsutveckling.

Axel Nekham,
Naturvårdsverket

Mikael Olshammar,
IVL Svenska Miljöinstitutet


 

Slutreplik: SDAB 

IVL och Naturvårdsverket missar poängen
IVL och Naturvårdsverket gör miljön en björntjänst genom att enögt jaga mikroplaster från lek- och spelytor trots att de inte påvisat några verkliga problem. Om man sköter ytorna och omgivningen på anvisat och enkelt sätt så fungerar de oöverträffat och har en låg total miljöbelastning, skriver Fredrik Ardefors, vd för Svensk Däckåtervinning i en slutreplik.

Miljöfrågorna är alldeles för viktiga att slarva med. Oavsett om det handlar om konstgräs, lekytor, eller andra frågor som relaterar till miljöpåverkan så måste en helhetssyn och ett systemperspektiv vara vägledande för både enskilda och gemensamma insatser. Vi måste fråga oss hur vi kan få störst möjliga efterfrågade nytta för lägst möjliga totala miljöpåverkan.  

När vi hävdar att det är klokt att använda de material som vi redan har, såsom exempelvis däckgummi, lutar vi oss mot vedertagna livscykelanalyser och verkliga mätningar. Lägg därtill det faktum att vi i dag i Sverige belastar planeten med bland annat nyuttag av jungfruligt material som om vi hade 4,2 jordklot att leva på. Och biosfären räcker inte för att mätta vår aptit. Det är inte hållbart.

Innovation är positivt men problem och målbild måste sättas i större sammanhang. Det är då klokt att göra det möjligt att använda återvunnet gummi, utan att det riskerar att läcka ut i naturen, snarare än att på svag grund endast fokusera på andra alternativ. På så sätt låter vi däck ingå i ett nationellt cirkulärt system i stället för att till exempel exporteras och förbrännas. Detta helhetsperspektiv saknar tyvärr IVL och Naturvårdsverket.

Fredrik Ardefors
vd, Svensk Däckåtervinning