"Ben och liv kan räddas med mjukare asfalt"

2021-03-20

"Tusentals gångtrafikanter och cyklister skadas och dör av fallolyckor varje år. Med mjuk asfalt, tillverkad av återvunna bildäck, på cykelbanor och trottoarer kan olycksrisken minska drastiskt, hoppas forskare.

Pandemin pågår alltjämt, och många av oss är fortfarande isolerade eller jobbar hemifrån. När vårsolen skiner utanför fönstret kan det kännas både lockande och hälsosamt att ta en promenad, en löprunda eller en cykeltur. Men även en vårpromenad kan medföra risker, särskilt om det finns isfläckar kvar, eller om vinterns grus ännu inte är bortsopat från trottoaren.

– Alla riskgrupper ska ju promenera. När många byter vattengympa och annan typ av träning mot just promenader så är det extra viktigt att inte dra på sig fallolyckor som ju precis som covid-19 kan vara livshotande, säger Viveca Wallqvist vid det statliga forskningsinstitutet Rise, Research institute of Sweden.

Varje år behöver 70.000 personer läggas in på sjukhus efter en fallolycka. 50.000 av dem är 65 år eller äldre, enligt Socialstyrelsen, och troligen sker ungefär en tredjedel av olyckorna utomhus. Dessutom söker fler än 23.000 skadade cyklister om året vård vid en akutmottagning, enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. Mer än 80 procent av dem har råkat ut för en singelolycka, och av de övriga har runt hälften krockat med en annan cyklist. Till det kommer nyare typer av fordon. Under 2019 skedde fler än 600 olyckor med elsparkcykel, rapporterar Transportstyrelsen.

– Olyckorna med elsparkcykel ökar mer och mer. De sker framför allt på fredags- och lördagskvällar, när man till exempel missbedömer hur hög en gatkant är och kör rakt in i den. Många har blivit så skadade att de får nedsatt arbetsförmåga, säger Viveca Wallqvist.

Risken för fallolyckor kan förebyggas med snöröjning, sandning, sopning och bättre och jämnare underlag på gång- och cykelbanor. Men när någon väl snubblar och faller finns det än så länge inget enkelt sätt att lindra skadorna.

– Cyklister har ju cykelhjälm, men för fotgängare har vi ingenting i dagsläget, säger Viveca Wallqvist.

 Hennes förslag är att göra själva underlaget mjukare.

– Om man flyger över styret på sin elsparkcykel och landar på en mer förlåtande asfalt kanske man slipper den där frakturen i handen så att man kan fortsätta att hålla i sin penna, sitt instrument eller sin pensel, eller vad det nu är man jobbar med, säger hon.

Mjuk asfalt skulle även rädda liv.

– Vi har ju nollvisionen, som har varit fantastiskt framgångsrik för fordon. Det visar att när man bestämmer sig för ett mål och inför åtgärder kan man få ner antalet allvarligt skadade och döda i trafiken otroligt mycket. Men just nu är cirka 70 procent av de allvarligt skadade i trafiken cyklister och fotgängare.

 Tillsammans med sina kollegor har Viveca Wallqvist utvecklat en mjuk asfalt för gång- och cykelbanor. Den typ av asfalt som vi normalt använder på vägarna uppfanns 1870 av Edwars de Smedt, en belgisk-amerikansk professor vid Columbiauniversitetet i New York. Det är en blandning av krossad sten och bindemedlet bitumen, en restprodukt från oljeraffinaderier. I den mjukare asfalten ersätter forskarna vid Rise stenen med gummi från gamla bildäck.

– Det är ett lite cirkulärt tänk. Det här är ett jättefint material som det inte råder någon brist på. Jag har räknat ut att om man lägger ut alla bildäck som tillverkas under ett år bredvid varandra så skulle de täcka hela Frankrike, säger Viveca Wallqvist.

I större delen av världen slängs uttjänta bildäck bara på soptippar.

– I varmare länder blir de lätt tillhåll för malariamyggor och andra insekter som sprider smittor. Vår vision är att vi istället ska återvinna materialet och dra nytta av dess fina egenskaper. Det är skönheten i den här lösningen. När bildäcken har rullat klart så lägger vi ner dem i vägen så att trafikanterna får tillbaka dem där.

Det finns även andra miljövinster.

– I vanliga fall används krossad sten. Det är ju ett ändligt material som man bryter i stenbrott. Det krävs energi för att bryta stenen, och på vissa håll kan det blir en bristvara. Att använda återvunna bildäck istället blir en elegant lösning även på det problemet, säger Viveca Wallqvist.

 Sommaren 2017 testade forskarna den mjuka gummiasfalten för första gången på en cykelväg i Uppsala.

– Det fungerade bra. Den har legat där i tre år nu utan någon vidare påverkan.

I somras gjordes ett nytt, större försök med en 300 meter lång gång- och cykelväg i Lund. Det fick en del uppmärksamhet i media.

– Jag var väldigt taggad inför att vi skulle anlägga den banan. Vi var mitt i Lund, och slog på stora trumman. Asfaltläggarna tyckte att det var ett jättebra material att arbeta med, och jag hade hoppats på att få komma tillbaka och ta bilder på nöjda cyklister. Men vi räknade hem segern i förskott, säger Viveca Wallqvist.

Det gick inte alls lika bra som i Uppsala. Gummiasfalten i Lund förlorade snabbt sin yta och började spricka.

– Det var ett streck i räkningen. Det är ganska stora kostnader när man satsar så stora volymer. Men forskning är alltid full av upp- och nergångar. Nu får vi gå tillbaka till labbet och undersöka vad som hände.

En möjlig förklaring är att gummit i asfalten sög upp bindemedlet så att asfalten inte längre höll ihop. Nu undersöker forskarna om det är möjligt att förbehandla ingredienserna på annat sätt för att undvika sådant i framtiden.

Trots bakslaget finns det gott om unga forskare och studenter som vill vara med i projektet.

– Studenterna är jättepigga på det här, och säger ”Åh, det här kan ju rädda oss när vi blir gamla!” Jag brukar tänka: du är 20 nu, det dröjer innan du blir gammal, säger Viveca Wallqvist.

Forskarna undersöker också vad det finns för möjligheter att byta ut det fossilbaserade bindemedlet bitumen.

– Nu pågår det ju mycket forskning för att hitta alternativa källor till flygbränsle och bilar, och då har man inte längre säker tillgång till bitumen heller. Så vi måste också hitta andra källor. Man kan titta på tillverkningen av till exempel flygbränsle av andra råvaror, och se om det blir något tillräckligt klibbigt över som vi kan kan ta in i vägarna i framtiden, säger Viveca Wallqvist.

Hon har många idéer för möjliga råmaterial till morgondagens vägar.

– Vi har diskuterat helt innovativa källor, som om man kan bygga vägar av bananskal. Det kanske blir lite halt, förstås. Men det kan bli ett helt annat tänk i framtiden, där man inte bara tänker på var man ska bygga vägen. Man kan tänka: ”vår kommun är en lantbrukskommun, och vi bygger bara vägar av restprodukter från våra egna lantbruk”.

Källa DN: Mjuk asfalt av gamla bildäck kan rädda ben och liv - DN.SE